Edgy har aldrig varit ett ord för att beskriva Cary Brothers, och den strimman fortsätter med deras senaste album, Bruises, trots namnet och hans ganska baserade visage på omslaget.
“Åh, du ser trasig, jag ser starka/du har allt bäst att ha fel/visa mig var det gör ont/visa mig alla blåmärken …”
Ja, Cary är fortfarande känslig AF. Jag gillar det här albumet mycket mer än många av hans tidigare ansträngningar på grund av de uppenbara påverkan på 1980 -talet. Ja, jag vet att pop på 80 -talet betraktas av många en nadir, men för mig var det en idealisk tid att lyssna på radiosinglar. Och många av nedskärningarna på blåmärken tog mig bäst tillbaka till tiden då varje låt lät som ett soundtrack …
I synnerhet känns de ledande singlarna Cool City och Crush som Peter Gabriel runt tiden för So. Start kan känna, kan vara ett långsamt botemedel. Detta är inte dåligt företag att hålla musikaliskt.
För tillfället njuter jag av det här albumet. Jag får se hur det håller upp mot slutet av året.